Det är inte jag, det är dem
“Hela vår historia kan bero på en förändring i hjärtat hos en ensam och även ödmjuk individ – för det är i det ensliga sinnet och själen hos individen kampen mellan gott och ont utkämpas och slutligen vinns eller förloras.”
– M. Scott Peck
Under en presentation på den årliga 3 Principles Global Community-konferensen så hölls det en presentation om hur vårt sinnestillstånd påverkar vår inlärning. En av presentatörerna sade:
“Det viktigaste sinnestillståndet i detta rum är ditt eget.”
Det jag älskar med detta uttalande är att det pekar på en viktigt sanning som är lika relevant för oss oavsett om vi är på vår arbetsplats, i ett klassrum såväl som lika meningsfull när vi talar med vår partner eller våra barn. När vi är i ett relativt klart tillstånd, öppna för ögonblickets inspiration och visdom, så går allt riktigt bra oavsett vad som händer runt omkring oss. Och när vi är fångade i en ström av tankar, för ögonblicket förhindrade att se hur våra tankar skapar vår personliga upplevelser, så tenderar vi att ha det återigen kämpigt, oavsett vad som sker omkring oss.
Om du nu råkar läsa detta då ditt är relativt klar i huvudet så är chanserna stora att du kan se detta själv – det skulle aldrig falla oss att vi skulle göra lika bra ifrån oss i en omgång av “sätta svansen på åsnan” efter att vi har fått ögonbindel och snurrade runt tre gånger som vi skulle göra om vi fick spela med öppna ögon och hade skapat en “inge snurr”-regel.
Men om du skulle råka läsa detta med huvudet fullt av tankar, så kanske du skulle vara benägen att ta detta personligt genom att tro att detta föreslår att du har dig själv att skylla för omständigheterna i ditt liv.
Saken är den att det jag oftast får höra av andra när jag föreslår att deras sinnestillstånd kanske har en större inverkan både på hur de ser och tolkar en viss situation samt hur väl de hanterar situationen är just “Det är inte mig – det är dem.”
Om du finner dig själv med att tycka att andra människor ska ändra sig för att du ska må bra så får du här några saker du kanske kan vara användbara…
1. Vårt sinnestillstånd är verkligt och helt oberoende av våra omständigheter, och detta inkluderar även sinnestillstånden hos människor runt omkring oss.
Jag kommer ihåg hur förbryllande det var när jag växte upp och fann hur illa synkroniserade mina humör var med mina omständigheter. Det fanns tillfällen då jag var omgiven av människor som både älskade mig och brydde sig om mig och jag var miserabel. Om vid andra tillfällen så kunde jag vara omgiven av människor som skällde på mig och ändå känna mig full av ro.
Det var inte förrän jag började se att det inte finns någon mekanism i världen utanför oss som kan “tvinga” oss att känna något på insidan som jag började förstå denna osynk. Om jag trots allt lever i känslan av mitt tänkande så betyder det att när mitt tänkade ändras så kommer mitt känslotillstånd att ändras. Och eftersom jag inte har den blekaste aning om vad jag kommer att tänka om fem minuter, ännu mindre ha någon aning om vad någon annan kommer att tänka och känna, så började idén om att mina reaktioner skulle vara beroende av vad som händer runt omkring mig verka lika meningslös som att om jag satte på en musikvideo på min dator med ljudet avskruvat och sedan satte på en låt på min telefon med ljudet på, så skulle ljudet från låten och video på något sätt synkroniseras. (Faktumet att de ibland verkar vara synkroniserade är en av illusionerna som vårt sinne skapar som gör detta utforskande så roligt!)
2. När vi bevittnar världen med ett rofyllt och klart sinne så är det inte samma värld som vi ser när vi tittar genom en förvrängd lins.
Den av de häftigaste saker jag kommit att se om vårt sinne är att det fungerar med som en projektor än som en kamera. I min föreläsning på TEDx “Varför är vi inte mer grymma” (fritt översatt från eng. “Why aren’t we awesomer”) så illustrerar jag detta genom att visa flera optiska illusioner, som den du ser nedan som kallas “Kanizsas triangel”:
Nästan alla som ser denna bild kan klart och tydligt se en upp- och nervänd fast och vit triangel som överlappar den svarta triangeln och de tre punkterna i bilden. I ett klart sinne så ser vi att vi inte bara hittat på den svarta triangeln utan även de tre svarta prickarna. (Personligen så tycker jag att de ser ut som små “pac man” men jag har också hört lyckokakor och paj där en bit saknas.)
På samma sätt, när vi ytterligare lugnar ner oss på insidan, kan vi fortfarande förundras över hur mycket det ser ut som en annan person är “orsakar” vår reaktion, men vi är mycket mindre benägna att agera på den illusionen. De kan mycket väl vara upprörda – men vi kan nu känna att deras förmåga att göra någon upprörd genom sin upprördhet, är lika illusorisk som den “vita triangeln” vi hallucinerar när vi tittar på bilden ovan.
3. Oavsett vad vi tycker om någon eller något i våra liv så är vi aldrig mer än en tanke ifrån att totalt ändra oss.
En vän berättade nyligen för mig hur hennes fotbolls”fobi” ändrats till att helhjärtat börja stödja sitt hemmalag. Hennes makes kärlek till fotbollen hade tidigare varit en stor källa till irritation, något som hon förmodligen plockas upp under sin barndom där hon varje helg fick uppleva sig ignorerad av hushållets män för att de skulle se helgens matcher.
Så kom det en dag, då hon som vanligt var helt uppslukad i att protestera mot att spendera ännu en söndag med att sitta på ännu en match, då något hände. Det gick plötsligt upp för henne att hennes avsky till fotbollen måste vara lika mycket påhittat som hans kärlek till den. Hon bestämde sig där och då att testa denna tes och gick med på att följa med honom till matchen. Så här beskrev hon saken för mig, “Första gången jag hängde med så kändes det ganska neutralt. Nästa gång jag hängde med så började jag faktiskt gilla det. Tredje gången så skrek jag lika mycket som min man.”
När jag frågade henne hur hon hade gjort för att åstadkomma denna förändring så hade hon inget riktigt svar. Hon sade bara “Jag älskar min man, han älskar fotboll, så jag beslutade mig för att se om jag också kunde lära mig att älska fotboll.”
Även om detta är ett ganska oskyldigt exempel, tänk om du kunde göra denna skiftning av inställning för din partner, din familj eller ditt arbete. Tänk om du inte skulle behöva fastna med blicken när det kommer till dina relationer. Tänk om det enda som behövs är att det sker en enkel förändring i ditt sinnestillstånd och att du tydligare ser var dina upplevelser kommer ifrån?
Du kan förmodligen inte tvinga dig till detta på begäran – jag känner ingen som kan göra detta – men vore inte det härligt om en önskan om ett lite bättre och mer kärleksfullt förhållande var tillräckligt för att det skulle ske?
Ha roligt, lär dig massor och lycka till med ditt utforskande!
Michael
